Tiden går framåt, sakta men säkert! Men måste ändå säga att jag tycker att veckorna sen vecka 12 har gått bra mycket fortare än veckorna innan gjorde. Mycket tack vare att min oro har lindrats avsevärt sen dess, framförallt efter KUB ultraljudet. Och jag är så otroligt tacksam för det, dels för att allt såg bra ut men också över att jag äntligen kan andas igen och slappna av lite. Det behövde jag verkligen.
Lyssnade liten kort stund på bebis idag, med dopplern, tycker mig till och med se på magen vilken sida av magen bebis är när jag när jag ligger ner. Och när jag känner över den punkten av magen känns det liksom aningen "hårdare" och när jag har lagt dopplern över det området har jag hittat hjärtat direkt. Otroligt häftigt! För ca 3 veckor sedan var det inte alls lika enkelt att hitta rätt. Lilla hjärtat mitt. Lyssnar aldrig långa stunder med dopplern, ca 15-30 sekunder efter jag hittat hjärtat, vilket jag gör typ direkt nu för tiden. Nästa gång jag får lyssna är tidigast på söndag/måndag. Hoppas jag kommer börja känna av lillen snart, så att behovet av att använda den där dopplern inte blir lika stort längre. Vill helst inte behöva avända den alls. Men just nu stillar den min oro, så jag är oerhört tacksam över att den finns.
Tänka sig, på KUB ultraljudet var mini 6,22 cm lång och idag är hen ca 8,5 cm lång. Plutten växer så det knakar! Känns helt ofattbart att om redan 2,5-3 veckor kommer mini vara hela 20 cm lång ca. Helt otroligt att det kommer ligga en ca 20 cm stor bebi i min mage på julafon. Så pirrigt. I bästa världar kanske jag har börjat känna av de första sparkarna, kommer nämligen vara i vecka 18 (17+5) på julafton. Och vanligast är att man börjar känna bebin kring vecka 18-20. Så helt omöjligt är det inte!
Den 7:e Januari är det dags för rutinultraljud, ca en hel månad kvar tills dess. Då kommer vi antagligen även att kunna se vad det är för kön på mini. Vi har bestämt oss för att ta reda på det om det är så att det går att se. Jag tycker det är lika spännande att få reda på könet medan hen är i magen som att vänta tills hen kommer ut. Och ni kanske redan har förstått hur otålig jag är...så att vänta bara för att är ju inte direkt min melodi. Haha. Men vi får se .... kön spelar såklart ingen roll alls, bara barnet är friskt, det är det enda viktiga ❤ Har däremot fått frågan om jag "känner på mig" vad det är för kön. Och ska jag va ärlig blir jag osäker. Jag lyckas dock gång på gång säga "han" eller "pojken" till mini i magen. Utan att jag hinner tänka mig för. Kanske kan det bero på att så många i min omgivning fått pojkar, vilket kanske påverkar hjärnan att tänka "han" om bebisar i magen.. eller så försöker mitt undermedveta tala om för mig vad mini är för en liten filur. Jag tillhör dock den gruppen som inte tror på att man som mamma "känna" på sig vad det är för kön på bebis i magen. Men OM det skulle gå att kunna "känna" vad det är för kön, då hade jag nog chansat på kille, som det känns i dagsläget. Däremot hade jag nog på något vis "helst velat ha" en flicka. Vet inte varför, men jag alltid drömt om att få en dotter. Och då menar jag verkligen drömt. I drömmar där jag drömt om att jag fått barn har det varit just en dotter och när jag visualiserat/dagdrömt om mitt lframtida liv, med barn, villa och make, så har det alltid varit en dotter jämte mig. Vet inte varför, det har bara varit så.
Med detta sagt vill jag förtydliga att jag skulle bli exakt lika glad över en tjej som en kille. Bara hen är frisk. Jag vet att jag kommer älska lillen lika mycket oavset vad hen har för kön. Men det är intressant att analysera sina tankar och känslor. Kanske försöker magskänlsan tala om för mig att det ligger en liten pojke i min mage? Vem vet, om några veckor får vi antagligen svaret på den frågan.
Hoppas ni har en bra onsdag,
Nu är det bara några dagar kvar, sen är det helg igen.
Kramar
Lyssnade liten kort stund på bebis idag, med dopplern, tycker mig till och med se på magen vilken sida av magen bebis är när jag när jag ligger ner. Och när jag känner över den punkten av magen känns det liksom aningen "hårdare" och när jag har lagt dopplern över det området har jag hittat hjärtat direkt. Otroligt häftigt! För ca 3 veckor sedan var det inte alls lika enkelt att hitta rätt. Lilla hjärtat mitt. Lyssnar aldrig långa stunder med dopplern, ca 15-30 sekunder efter jag hittat hjärtat, vilket jag gör typ direkt nu för tiden. Nästa gång jag får lyssna är tidigast på söndag/måndag. Hoppas jag kommer börja känna av lillen snart, så att behovet av att använda den där dopplern inte blir lika stort längre. Vill helst inte behöva avända den alls. Men just nu stillar den min oro, så jag är oerhört tacksam över att den finns.
Tänka sig, på KUB ultraljudet var mini 6,22 cm lång och idag är hen ca 8,5 cm lång. Plutten växer så det knakar! Känns helt ofattbart att om redan 2,5-3 veckor kommer mini vara hela 20 cm lång ca. Helt otroligt att det kommer ligga en ca 20 cm stor bebi i min mage på julafon. Så pirrigt. I bästa världar kanske jag har börjat känna av de första sparkarna, kommer nämligen vara i vecka 18 (17+5) på julafton. Och vanligast är att man börjar känna bebin kring vecka 18-20. Så helt omöjligt är det inte!
Den 7:e Januari är det dags för rutinultraljud, ca en hel månad kvar tills dess. Då kommer vi antagligen även att kunna se vad det är för kön på mini. Vi har bestämt oss för att ta reda på det om det är så att det går att se. Jag tycker det är lika spännande att få reda på könet medan hen är i magen som att vänta tills hen kommer ut. Och ni kanske redan har förstått hur otålig jag är...så att vänta bara för att är ju inte direkt min melodi. Haha. Men vi får se .... kön spelar såklart ingen roll alls, bara barnet är friskt, det är det enda viktiga ❤ Har däremot fått frågan om jag "känner på mig" vad det är för kön. Och ska jag va ärlig blir jag osäker. Jag lyckas dock gång på gång säga "han" eller "pojken" till mini i magen. Utan att jag hinner tänka mig för. Kanske kan det bero på att så många i min omgivning fått pojkar, vilket kanske påverkar hjärnan att tänka "han" om bebisar i magen.. eller så försöker mitt undermedveta tala om för mig vad mini är för en liten filur. Jag tillhör dock den gruppen som inte tror på att man som mamma "känna" på sig vad det är för kön på bebis i magen. Men OM det skulle gå att kunna "känna" vad det är för kön, då hade jag nog chansat på kille, som det känns i dagsläget. Däremot hade jag nog på något vis "helst velat ha" en flicka. Vet inte varför, men jag alltid drömt om att få en dotter. Och då menar jag verkligen drömt. I drömmar där jag drömt om att jag fått barn har det varit just en dotter och när jag visualiserat/dagdrömt om mitt lframtida liv, med barn, villa och make, så har det alltid varit en dotter jämte mig. Vet inte varför, det har bara varit så.
Med detta sagt vill jag förtydliga att jag skulle bli exakt lika glad över en tjej som en kille. Bara hen är frisk. Jag vet att jag kommer älska lillen lika mycket oavset vad hen har för kön. Men det är intressant att analysera sina tankar och känslor. Kanske försöker magskänlsan tala om för mig att det ligger en liten pojke i min mage? Vem vet, om några veckor får vi antagligen svaret på den frågan.
Hoppas ni har en bra onsdag,
Nu är det bara några dagar kvar, sen är det helg igen.
Kramar
0 kommentar(er)
