Jag längtar verkligen tills vecka 12 är förbi, inte enbart för att man brukar må bättre därefter, utan för att då har jag fått göra KUB och förhoppningsvis kan man få slappna av lite "på riktigt" samt gå ut med nyheten till sina närmaste. Känns så ensamt på något vis att ej ha berättat för våra närmaste vänner och våra familjer, den enda som vet om det är faktiskt min mamma. Behövde ha någon utomstående med i processen från början kände jag, efter allt.

Idag är en helt okej dag, total-däckade igår klockan halv nio och sov som en stock hela natten (minus något toa besök). Så utvilad är jag. Inte mått särskillt illa idag heller, enadst lite grann på morgonen, men det har lagt sig tycker jag. Ingen huvudvärk heller. Verkar som jag har en "bra" dag idag. (Alla dagar är underbara oavsett symtom-mängd, är så otroligt lycklig över att allt går bra så spelar ingen roll hur jag mår fysiskt egentligen. Men vore ju dumt att inte uppskatta dagar då man funkerar relativt normalt ändå).
Åkte därför hem till mina föräldrar, som bor en liten bit utanför stan. Så fridfullt och härligt att komma ut hit. Tänkte faktiskt köra premiär jul-baket idag, blev så himla sugen på lussebullar :o Om jag inte kör igång idag, kommer jag åtminstonde att inhandla lite ingridienser så att jag kan köra igång imorgon! Skadar ju inte att ha några bullar preppade i frysen (a).

Vår lilla skatt, hoppas du har en bra dag där inne, och att du vilar så mycket du kan emellan dina små träningspass, du ska bli en stor och viktig individ, det tar på krafterna! ❤ Kämpa på, mamma tror på dig.