Då var vi inne i en ny vecka, vecka nio! Dagarna går framåt, men ändå långsamt. Längtar så tills vi är förbi vecka 12!
Mitt mående pendlar upp och ner, har inte spytt på flera dagar, och illamåndet är just nu inte lika farligt som det har varit. Däremot är tröttheten ofta där och jag har haft svårt att hålla mig upp längre än till kl åtta på kvällarna. Hehe, inte så himla kul en helgkväll kanske...men vad ska man göra! Hungrig är jag ofta och jag får fortfarande ränna på toa en eller två gånger per natt. Men får lov att säga att i det stora hela mår jag ju mycket bra om man jämför med vissa andra och hur vissa av mina dagar har varit.
Oron kan däremot vara väldigt närvarande emellanåt, vilket nog är det jobbigaste för mig. Jag vill ju bara kunna njuta helhjärat över denna graviditeten, inte oroa mig för att något skulle gå fel. Det är extra känsligt för mig denna tiden, fram tills vecka 12. Mer känsligt än vad det är för de flesta andra. Visst är nog alla blivande mödrar mer eller mindre oroliga under den första trimestern, men de allra flesta har dock sluppit gå igenom det som jag har behövt göra. Vilket såklart sätter spår i en, och som gör att man får ännu svårara att helt våga släppa ut glädjen och undanröja oron. Jag märker att jag hade behövt tätare ultraljudskontroller fram tills v 12. Inte för att jag på något vis tror att det minskar några risker, men det lugnar mig. Efter båda mina ultraljud har jag blivit mer lugn. Så det hjälper åtmistonde min hjärna att förstå att allt är bra med plutten och att jag inte bör oroa mig. Vilket för mig och mitt mående är guld värt! Däremot orkar jag inte kontakta vården för att övertala dom att erbjuda mig ett extra ultraljud innan KUB-ultraljudet. Kanske hade jag kunnat bli erbjuden detta om jag frågade, men jag har ingen ork eller lust att sitta och böna och be för att få den hjälpen. Då betalar jag hellre för att få ett ultraljud, utan något krångel. Så sambon och jag kom överrens om att vi ska unna oss ett ultraljud i vecka 10 (9+2). Detta ultraljud har vi nu bokat in. Men det går att avboka två dygn innan. Så skulle det va så att jag dagarna innan känner att jag absolut inte längre är i behov av något ultraljud, är det bara att boka av. Vilket är skönt. Skönt att det finns ett ultraljud inbokat om man känner starkt behov av det, men också skönt att det går att boka av om man skulle ångra sig. Bara det känns betryggande för mig.
Hur som helst är jag idag ganska så lugn och tillfreds. Ska försöka utnyttja det genom att vara lite extra effektiv. Planen är att jag ska plugga, baka bullar och komma ut på en skön prommenad.
Ha en skön start på veckan allesammans,
Mitt mående pendlar upp och ner, har inte spytt på flera dagar, och illamåndet är just nu inte lika farligt som det har varit. Däremot är tröttheten ofta där och jag har haft svårt att hålla mig upp längre än till kl åtta på kvällarna. Hehe, inte så himla kul en helgkväll kanske...men vad ska man göra! Hungrig är jag ofta och jag får fortfarande ränna på toa en eller två gånger per natt. Men får lov att säga att i det stora hela mår jag ju mycket bra om man jämför med vissa andra och hur vissa av mina dagar har varit.
Oron kan däremot vara väldigt närvarande emellanåt, vilket nog är det jobbigaste för mig. Jag vill ju bara kunna njuta helhjärat över denna graviditeten, inte oroa mig för att något skulle gå fel. Det är extra känsligt för mig denna tiden, fram tills vecka 12. Mer känsligt än vad det är för de flesta andra. Visst är nog alla blivande mödrar mer eller mindre oroliga under den första trimestern, men de allra flesta har dock sluppit gå igenom det som jag har behövt göra. Vilket såklart sätter spår i en, och som gör att man får ännu svårara att helt våga släppa ut glädjen och undanröja oron. Jag märker att jag hade behövt tätare ultraljudskontroller fram tills v 12. Inte för att jag på något vis tror att det minskar några risker, men det lugnar mig. Efter båda mina ultraljud har jag blivit mer lugn. Så det hjälper åtmistonde min hjärna att förstå att allt är bra med plutten och att jag inte bör oroa mig. Vilket för mig och mitt mående är guld värt! Däremot orkar jag inte kontakta vården för att övertala dom att erbjuda mig ett extra ultraljud innan KUB-ultraljudet. Kanske hade jag kunnat bli erbjuden detta om jag frågade, men jag har ingen ork eller lust att sitta och böna och be för att få den hjälpen. Då betalar jag hellre för att få ett ultraljud, utan något krångel. Så sambon och jag kom överrens om att vi ska unna oss ett ultraljud i vecka 10 (9+2). Detta ultraljud har vi nu bokat in. Men det går att avboka två dygn innan. Så skulle det va så att jag dagarna innan känner att jag absolut inte längre är i behov av något ultraljud, är det bara att boka av. Vilket är skönt. Skönt att det finns ett ultraljud inbokat om man känner starkt behov av det, men också skönt att det går att boka av om man skulle ångra sig. Bara det känns betryggande för mig.
Hur som helst är jag idag ganska så lugn och tillfreds. Ska försöka utnyttja det genom att vara lite extra effektiv. Planen är att jag ska plugga, baka bullar och komma ut på en skön prommenad.
Ha en skön start på veckan allesammans,
0 kommentar(er)
