Nu tar jag helg. Ska bli skönt att ha sambon hemma hos mig i några dagar nu känner jag. Blir så uppstressad och smått paraniod när jag går omkring hemma alldeles ensam. (Vi har inte fått gå tillbaka till universitetet än, utan det är fortfarande distansstudier som gäller). När vi är tillsammans blir det lättare att skinkra tankarna och tänka på något annat ett tag. Vem vet, jag kanske till och med kommer njuta lite utav helgen ;) Forhoppningsvis blir det en bra helg, och förhoppningsvis går den fort, och förhoppningsvis blir det en väldigt härlig och rolig start på nästa vecka.

En grej med mig som jag vill ändra på, är min inställning i den här processen. Jag tror alltid det värsta. Båda gångerna när jag blev gravid vågade jag inte tro på det, pratade ofta i menaingar som "om" det hela går vägen osv. Totalt fel inställning!! Jag har till och med inte vågat mig på att köpa EN ENDA barn-sak. Inte ett klädesplagg, en napp eller något alls. Jag är så himla rädd för att våga tro. Livrädd. 
Men förra veckan gjorde jag något som definitivt var på tiden, jag beställde hem mitt barns alldeles första plagg. En söt liten boddy med texten "Made with lots of love, and a little bit of science". Tyckte den frasen stämde så himla bra in på oss och vårt kommande barn. Och sen dess har jag lite smått börjat våga prata om vårt barn som att hen snart kommer att komma. För hen kommer att komma. Och då vill jag inte stå där tomhänt utan en enda ägodel att ge hen. Utan jag vill ha en plats redo för hen i vårt hem. För i våra hjärtan finns hen redan, och då vill jag kunna se hen i vårat hem också. Lilla hjärtat, om du bara viste hur efterlängtad du är ♥