Nu sitter jag här, dagen innan jag ska kolla ultraljud ännu en gång angående mina äggblåsor.
Av någon anledning känner jag på mig att de går slött där nere, eller att de inte ens finns något ägg. Dels för att mina tankar inte riktigt har varit 100% i denna processen som de var med A, då jag nu har henne att tänka på hela dagarna ^ Men också för att jag inte riktigt har lagt den där energin som jag gjorde förra gången. Då tränade tränade jag mycket, åt bra, drack lite alkohol och åt mina vitaminer. Ja, jag gjorde ALLT för att få bli gravid, och få vårt lilla barn. Nu har vi vårt lilla barn, och trots att jag gjorde ALLT förra gången, fick jag ändå två missfall först och sen föddes lilla A med en tuff start i livet. Så ja, varför då göra ALLT hela tiden, varför inte bara va "good enough" och se om de räcker? Jag tror inte jag orkar ge mig in i den där processen på samma sätt längre, det har liksom ändå inte varit ett helt vinnande koncept. Dels är det jobbigt nog att behöva äta tabletter göra gyn-undersöknignar osv osv, för att få ägglossning. Då orkar jag nog inte lägga samma tanke-verksamhet denna gången. Det får helt enklt BLI när de BLIR. Och jag känner mig faktiskt okej med de. Vi har ju vår lilla tös att fokusera på nu, och då kan syskonet få komma när det vill. Men för mamma och pappa är hen välkommen ju förr desto bättre, vi skulle vilja ha dig här redan nu. Det sa vi så tidigt som på BB att vi vill gärna få ett barn till. Så mycket längtar vi efter att utöka vår lilla familj. A hade verkligen behövt sig ett litet syskon, de hade gjort henne gott.
Av någon anledning känner jag på mig att de går slött där nere, eller att de inte ens finns något ägg. Dels för att mina tankar inte riktigt har varit 100% i denna processen som de var med A, då jag nu har henne att tänka på hela dagarna ^ Men också för att jag inte riktigt har lagt den där energin som jag gjorde förra gången. Då tränade tränade jag mycket, åt bra, drack lite alkohol och åt mina vitaminer. Ja, jag gjorde ALLT för att få bli gravid, och få vårt lilla barn. Nu har vi vårt lilla barn, och trots att jag gjorde ALLT förra gången, fick jag ändå två missfall först och sen föddes lilla A med en tuff start i livet. Så ja, varför då göra ALLT hela tiden, varför inte bara va "good enough" och se om de räcker? Jag tror inte jag orkar ge mig in i den där processen på samma sätt längre, det har liksom ändå inte varit ett helt vinnande koncept. Dels är det jobbigt nog att behöva äta tabletter göra gyn-undersöknignar osv osv, för att få ägglossning. Då orkar jag nog inte lägga samma tanke-verksamhet denna gången. Det får helt enklt BLI när de BLIR. Och jag känner mig faktiskt okej med de. Vi har ju vår lilla tös att fokusera på nu, och då kan syskonet få komma när det vill. Men för mamma och pappa är hen välkommen ju förr desto bättre, vi skulle vilja ha dig här redan nu. Det sa vi så tidigt som på BB att vi vill gärna få ett barn till. Så mycket längtar vi efter att utöka vår lilla familj. A hade verkligen behövt sig ett litet syskon, de hade gjort henne gott.
Det jag försökte säga med detta inlägget var att - Jag har dessvärre ingen superkänsla inför ägg-ultraljudet imorgon, och jag känner inte heller att jag orkar stressa upp mig eller gå "all in" i denna processen som förra gången. Utan nu får de ske när de sker - men självklart önskar vi att det händer så snart som de bara går. Vi är REDO.
0 kommentar(er)
