Fredag och imorgon går vi in i en ny vecka! Wiho!
Har sedan ca 3 veckor tillbaka mått väldigt bra, har inte spytt sedan den 13/10, och illamåendet är nästan helt borta, enbart dykt upp någon kort stund då jag varit väldigt hungrig. Brösten är fortsatt stora, men har inte ömmat sen 3 veckor tillbaka isch. Har succecivt i tre veckors tid blivit piggare och piggare. Det enda symtom som jag tycker mig ha kvar är att jag fortfarande behöver gå på toa nattetid och utebliven mens då såklart.
Jag kan helt ärligt säga att jag tycker det är lite jobbigt att inte känna mig "mer gravid" just nu. Tillhör ju konstigt nog den som hellre har för mycket symtom än inga alls. Men tack vare mina ultraljud, och framförallt det som jag gjorde i söndags, när jag mått bra och varit mer eller mindre symtomfri i två veckors tid, som såg hur bra som helst ut, förstår jag ju att det är helt ofarligt och till och med normalt att inte ha några extrema symtom. Jag har väl en superkropp som kan hantera/anpassa sig trots höga halter av hormon i kroppen. Och det ska man nu försöka vara tacksam och glad över. Utan mina ultraljud hade jag troligtvis inte kunnat vara det dock, men tack vare dom kan jag faktiskt sakta men säkert ta åt mig att jag är lyckligt lottad och känner mig emellanåt väldigt tacksam över mina milda symtom. Man vet aldrig hur man mår imorgon, och det finns inga garantier att man kommer att må bra hela graviditeten, så det är bara att passa på att njuta medans man kan!
Ville bara skänka några lugnande ord till er blivande mödrar som kanske börjar tvivla på er graviditet pga att symtomen kommer och går eller kanske försvunnit helt. Så länge man inte blöder kraftigt med smärta är allt som det ska fram tills dess att annat är bevisat. Man är lika mycket gravid utan symtom som dem med massor av symtom, det är inte det som avgör hur gravid man är. Det är den lilla plutten inuti som avgör i den frågan. Kom ihåg det.
Ha en skön fredag och halloween-helg,
Kramar
Har sedan ca 3 veckor tillbaka mått väldigt bra, har inte spytt sedan den 13/10, och illamåendet är nästan helt borta, enbart dykt upp någon kort stund då jag varit väldigt hungrig. Brösten är fortsatt stora, men har inte ömmat sen 3 veckor tillbaka isch. Har succecivt i tre veckors tid blivit piggare och piggare. Det enda symtom som jag tycker mig ha kvar är att jag fortfarande behöver gå på toa nattetid och utebliven mens då såklart.
Jag kan helt ärligt säga att jag tycker det är lite jobbigt att inte känna mig "mer gravid" just nu. Tillhör ju konstigt nog den som hellre har för mycket symtom än inga alls. Men tack vare mina ultraljud, och framförallt det som jag gjorde i söndags, när jag mått bra och varit mer eller mindre symtomfri i två veckors tid, som såg hur bra som helst ut, förstår jag ju att det är helt ofarligt och till och med normalt att inte ha några extrema symtom. Jag har väl en superkropp som kan hantera/anpassa sig trots höga halter av hormon i kroppen. Och det ska man nu försöka vara tacksam och glad över. Utan mina ultraljud hade jag troligtvis inte kunnat vara det dock, men tack vare dom kan jag faktiskt sakta men säkert ta åt mig att jag är lyckligt lottad och känner mig emellanåt väldigt tacksam över mina milda symtom. Man vet aldrig hur man mår imorgon, och det finns inga garantier att man kommer att må bra hela graviditeten, så det är bara att passa på att njuta medans man kan!
Ville bara skänka några lugnande ord till er blivande mödrar som kanske börjar tvivla på er graviditet pga att symtomen kommer och går eller kanske försvunnit helt. Så länge man inte blöder kraftigt med smärta är allt som det ska fram tills dess att annat är bevisat. Man är lika mycket gravid utan symtom som dem med massor av symtom, det är inte det som avgör hur gravid man är. Det är den lilla plutten inuti som avgör i den frågan. Kom ihåg det.
Ha en skön fredag och halloween-helg,
Kramar
0 kommentar(er)
