Den 7:e januari hade vi vårt rutinultraljud, och allt såg bra ut med den lilla. Och som jag misstänkte hade jag moderkakan i framvägg. Alla mätningar stämde bra överrens med den vecka vi var i och alla organ har utvecklats precis så som de ska. Plutten låg dock som en fällkniv och med benen i kors igenom hela undersökningen, så BM kunde dessvärre inte säga vilket kön hen hade. Liten blyg rackare! Trots den extrema lyckan över att allt såg bra ut med vår lilla bebis, vilket var det viktigaste, hade vi ändå på något vis sett fram emot att få reda på lite mer om vem det var som gömde sig där inne. Dessutom fick BM inga bra bilder över ben/armar, eftersom att de låg så ihopblandade med varandra, och BM fick heller inte in någon tydlig bild av ansiktet i profil. Detta var inte av vikt enligt BM, så det är inget vi behöver komma tillbaka och undersöka igen, hon hade sett två ben och två armar, det var det enda viktiga. Men jag hade lite svårt att släppa det, jag vill se att så mycket som går att se, ser bra ut. Sen var nyfikenheten kring könet stor. Så vi bestämde oss för att boka in ett sista privat ultraljud. 

Igår åkte vi ner till malmö för att göra en extra anatomigranskning. Och till min lättnad låg bebin mycket bättre denna gång, vi kunde få bra bilder över ben och armar, dess fötter och händer. Det gick att utesluta klumpfot eller andra felställningar och på en hand kunde vi även räka till fem fingrar. Ansikte i profil var lite svårt, då plutten gärna låg med ansiktet intryckt mot moderkakan, men ibland kunde man få in en bra vinkel och då kunde vi se en liten näsa, läppar och haka. Allt såg fint ut. Vi fick även in bra bilder på läpparna framifrån, där man kunde utesluta bla gomspalt. Jag kände lättnad över att kunna bocka av mina tankar från förra ultraljudet. BM sa även ganska så snabbt att hon kunde se vem det är som ligger där inne. Hon frågade om vi ville gissa könet innan hon avslöjade det för oss. Men vi bad henne skriva ner det på en lapp så att vi kunde få reda på det tillsammans efter undersökningen. Sambo fick nämligen inte följa med in pga corona, utan fick endast vara med via facetime. Efter undersökningen åkte vi direkt till närmta rastplats och öppnade upp den lilla pappersbiten, och till vår stora lycka stod det att vi väntade en liten FLICKA. Nog hade vi blivit lika glada över en pojk, men wow vad kul med en liten tjej! Det hela känns så himla mycket mer verkligt, och visst blir det lite lättare att knyta an till vår dotter nu. Nu kan vi spåna på namn och köpa lite mer personliga saker till henne. Åh vad vi längtar efter att få träffa lilltjejen! Nu är det snart bara 4 månader kvar, och vi har hela 5 månader avklarade. Mer än helvvägs! Det börjar trots allt ändå att närma sig.

Huvud upp , rumpa ned (ser även ben och fot). Lilla tejen sög på tummen under undersökningen.
Bild från vecka 22 (21+1). Idag är vi i vecka 22 (21+2).